Translate

lördag 16 juli 2016

Hets mot individen. Konsekvenser är kriget mot din själ. /Your soul


HUR står det till....


Hets mot individen

Mänskligheten får idag skörda konsekvenserna av att ha vänt sig bort ifrån Gud och den tanke han har för människan. Synden gör sig gällande i sin makt att föra människan nedåt i ondska och fördärv. Inför oss pågår katastrofer, krig och svält. Med fasa ser vi hur världen uppfylls av ondska. Guds ord lär oss att detta är konsekvenser av det värsta krig som pågår; kriget mot din själ!
Synden angriper, infekterar och intar människans begär och drifter, och ju mer utrymme och inflytande den får, desto mer blir själen lidande. 

Sverige är idag ett land där synd upphöjts till norm. Individen bokstavligen hetsas att leva ut de av synd anfäktade drifterna. Hetsen kommer från skolan som undervisar dig, från lagarna som uppfostrar dig, media som styr dig och kyrkan som välsignar dig. Du erbjuds frihet från sann rättfärdighet som innebär totalt slaveri under synden, vilken gör människosjälen lidande och resulterar i en evig dom och förtappelse.
Den moderna egoistiska kulturen är ett direkt uppror mot Gud och hans ord. Njutnings-kulturen har gjort det moraliska förfallet i samhället totalt. Ett tydligt exempel är den perversa översexualiseringen med sina yttringar i homosexualitet, pedofili etc., vilket helt följer det mönster bibeln varnar för och undervisar om i Romarbrevet 1:25-28.

Paulus kulturanalys
De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras.

Det är helt uppenbart att ett samhälle, en kyrka eller ett folk som har tillgång till Guds ord, men som totalt förkastar sanningen och vänder sig till det som är deras skam, nedkallar Guds vrede.
Men du människa, låt dig inte skrämmas. Vänd dig bort ifrån de röster som kräver att du ska vara stolt över det som är en skam. Vänd om från synden, vilken är grundorsaken till själens mörker. 
Låt sanningen om synd, rättfärdighet och dom drabba ditt liv idag. Endast hos Jesus Kristus finns sann befrielse!        / Emanuel Johansson
http://www.midnattsropet.se/2016/07/hets-mot-individen.html

*

****Ja detta är verkligen sanning, fast så FÅ känner till den, därför framför jag den här och hoppas att man tar till sig att orka läsa vd det står. /Maria


fredag 15 juli 2016

LIVET. Vad är livet och HUR ska det levas? / What´s about life?






Livet.   

Vi kan fundera på vad livet egentligen handlar om och hur det ska levas…

Livet på jorden är inte i något i detalj förutbestämt som vi måste genomföra, däremot har Gud en plan för alla som vill följa honom. Livet— det är en tid, när vi bestämmer om vi vill leva för Gud eller inte och sedan genomför vårt beslut i praktisk handling.

Eftersom Gud kommer att bedöma vad för slags arbetare för honom vi varit bör vi bygga våra liv på hans ord och bygga in det ordet i oss- det är bara på det sättet vi kan veta hur vi ska leva för honom och tjäna honom. Den troende som inte fäster något avseende vid Bibeln kommer att få skämmas vid domen. Regelbundna och flitiga studier av Bibeln är livsviktiga för att vi inte ska vaggas in i en falsk säkerhet och glömma bort Gud och meningen med livet.

Därför att Gud vill ha gemenskap med alla som han skapat så vill han ju också att alla skall få höra evangelium. Därför är det den kristnes uppgift att sprida evangelium till alla. Nu kan vi ju inte nå alla, men vi kan göra vårt bästa för att nå så många som möjligt.

När vi ger evangelium ger vi också möjligheten till människor att få förändrade liv. Detta ger livskraft och glädje. Glädjen i att vara Guds barn är annorlunda än världens glädjeämnen som består i helt andra saker.

Se dig omkring i din stad, känner du många kristna? Hur ser det ut i din stad? Är det mycket möten i kyrkorna som förkunnar glädjen i frälsningen? Går människor omkring hemlösa eller finns det plats för alla? Det är många frågor att fundera över, och jag säger då att hade vi haft fler kristna medarbetare som gick ut mer med evangelium så skulle fler få bli räddade till ett evigt och underbart liv, redan nu.

Så till dig som är kristen säger jag: Arbeta arbeta för att andra skall få kännedom om Jesus Kristus och få ett nytt liv.
/Maria

EU som tagit form och som håller på att rasa/allt enligt det profetiska i bibeln.Egoism och materialism/EU and the bible


EU ur ett profetiskt perspektiv




Ledare av Arne Imsen från 1994, inledning av Berno Vidén

”Nu måste vi öka sysselsättningen och gå in i EU. Vi måste ordna och fixa så att fler människor får arbete. Men det stora problemet är egentligen fördelningen av jordens resurser, det säger Bibeln.”

Med de orden inledde Arne Imsen en ledare publicerad i Midnattsropet året innan Sverige gick med i EU. Idag har utvecklingen gått mycket längre och vi ser ett EU, som inte bara tagit form, men som också är på väg att falla samman exakt på det sätt som profeten Daniel beskriver när han får se hur den mäktiga bildstod som representerar världsrikena pulveriseras och till slut försvinner. Dess yttre glans och makt var bara en förrädisk yta och kunde omöjligt bestå. EU är ett resultat av detta antikristliga rike och kommer att när tiden är inne rasa samman i sodomitisk korruption och ondska. Det räckte med att Storbritannien röstade om att lämna EU för att världsekonomin skulle hamna i kris. Brexit förmodas ge ekonomiskt förödande dominoeffekter framöver. 

Det finns en säker källa när det gäller EU:s framtid, vars förutsägelser alltid slår rätt, och det är Guds ord – Bibeln. Bland annat skriver Johannes följande: ”Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig” (Upp 18:9-10).
Vi publicerar här Arne Imsens ledare från ödesåret 1994, det år då Sveriges befolkning folkomröstade om medlemskap i EU:


Det stora sveketFördelningssynderna, roffarmentaliteten, själviskheten, egoismen, skattesystemet är genomsyrat av materialism. Och det tvingar fram kontrollorgan och tvångsmedel som gör livet alltmer outhärdligt. Vad beror det här på? Inte beror det på homosexualiteten. Den är ju bara ett straff för en process som under årtionden har injicerat en fortgående och ökad egoism. Men vi har kallat det tillväxt. Hela nationen är offer för den här materialismen och egoismen, vilka föder fram sådana fenomen som den homosexuella rörelsen och den nya destruktiva partnerlagstiftningen som röstades igenom i riksdagen för en tid sedan. Det svenska kultursamhället är nu på snabb marsch mot avgrunden. 

Det är helt uppenbart att homosexualiteten är ett aktuellt lyte. Det är en defekt i vår samtid, och det är ingen tillfällighet att vi har det så. Det finns en bakomliggande process som har lett fram till denna situation. En opinion som mer än någon annan bär skulden till utvecklingen, är
kristenheten. Den har varit påskyndande på grund av sin renodlade materialistiska syn och sina materialistiska attityder. Man har en tendens att ständigt betona lustmomentet i det kristna livet. I Nya testamentet markerar aldrig de första kristna lustmomentet som något viktigt. De pekar fastmer på försakelsemomentet. I kristendomen handlar det faktiskt inte om moralisk resning eller filosofiska åsikter, utan där talas om Andens frukt. Det är alltså ett utslag av ett inneboende överflödsliv. 
Därför, när man börjar skramla med vapnen för att bekämpa homosexualiteten, så blir effekten akademisk och verkningslös - om det inte åstadkommer rakt motsatt verkan. Det spelar väldigt liten roll vad man säger eller hur man argumenterar. Retoriken kan vara intressant för stunden, men den betyder väldigt lite. Det som har betydelse, är hur de kristna själva lever. De blir ju inte salt genom att läsa tio budord, de blir heller inte salt genom att citera Paulus; det är fråga om gestaltningen av vad Paulus säger. Jag tror inte att man i de kristna leden är ett uns bättre än i det övriga profana samhället. Även om man ännu inte har den här sektorn integrerad i församlingarna; i varje fall inte offentligt, så att det skulle finnas några homosexuella grupper, så har man andra ting som till grad och väsen är mycket mer avskyvärt. Man kan ju fråga sig om det kan bli mer avskyvärt än homosexualiteten. 
Det är helt klart att exempelvis kulturmiljön har betytt en hel del för motståndet mot homosexualiteten. Det har varit både en offentlig och en inbyggd censur. Människorna har vant sig vid och har sedan födseln hört att det här är synd och det här kan man inte acceptera. Så börjar grundprinciperna undermineras och upplösas. Vi har så småningom fått förändrade attityder och förändrat uttryckssätt med en förnyad begreppsapparat. Men verkligheten är ju den att det är de kristnas undfallenhet och ovillighet att ta upp grundproblematiken, som har gjort att de nya värderingarna ganska ostört har kanaliserats in i samhället och uppmärksammats och blivit föremål för debatter och dialoger. Så småningom har man hittat ett fäste för det här budskapet. Det har förts vidare, och nu har vi det i den lagstiftande församlingen, som beslutar i överensstämmelse med den allmänna opinionen; det är ju logiskt och följdriktigt. 

Vad har kristna hållit på med under de senaste trettio åren? De har gjort väldigt mycket på vitt skilda områden, men det de underlåtit att göra är katastrofalt. De har inte predikat Guds Ord! Varför har de inte predikat Guds Ord? Ja, de har ju sett det som en väldig mission att diskutera kvinnoprästfrågan. Även andra frågor som har med jämlikheten och fred att göra; frågor som i och för sig inte är betydelselösa, men det är diskussionsfrågor för samhällsdebatten. När man håller på i församlingarna år efter år med sådant, blir både tro, praxis och verksamhet perforerad av moderna teologier och teorier. Om man hade predikat Guds Ord, då hade det inte blivit en konfrontation mot homosexualismen först och främst, utan en konfrontation mot materialismen. 
Då hade man inte nöjt sig med att plocka ut enskildheter, inte heller tagit upp någon strid med kvinnoprästproblematiken, som tycks vara så svår. Sådant är ju trots allt bara pseudodebatter. Det stora problemet för människan är egoismen och materialismen. Så ser vi ju faktiskt att den egoism som lever och utvecklas i olika opinioner, också ibland de homosexuella, på något sätt har förfinats och kristnats. Den har andra uttrycksmedel, men är till sin karaktär förljugen, och åstadkommer upplösning och kaos. Den process som ligger bakom den utveckling som lett till att homosexuellt samliv så fritt kan etableras, har inte de kristna lyckats hejda, eftersom de har underlåtit att med profetisk myndighet predika Ordet. 
Vad gör predikanterna? Vi har ju sex tusen präster i det här landet, och tusentals frikyrkopredikanter. De ger sig in i debatten, och vill vara alerta. Men deras uppgift är ju inte att debattera samhällsfrågor i första hand, utan att proklamera och demonstrera Guds Ord. Predika i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, uppmuntra och trösta, tukta och näpsa. Det var ju vad förkunnarna skulle göra. Istället för detta som ju är deras egentliga uppdrag, så har de försökt att vara populistiska och ställa upp till förströelse och underhållning. De har visat sig vara väldigt uppfinningsrika för att försöka nå människorna och samla dem under sin predikstol. 

Det sista jag hörde från en svensk kyrka, var att man hade ordnat en pub. Varför en pub, varför inte en bordell? De kan ju lika gärna öppna en bordell i sakristian! Eller kanske i gravkapellet. Vidrigheterna har inga gränser. I det läget träder en och annan förment radikal tidning fram, lyfter på pekfingret och vill tala om för de homosexuella och för riksdagen att vi måste tänka på lag och moral. Men man har ju själv öppnat dörrarna mot avgrunden, man har forcerat spärrarna, och det skulle inte förvåna mig om det blir en bordell i någon kyrka inom kort. Puben finns ju där. Så blir det ett litet fack för pedofiler, och så ett fack för homosexuella och små fack för andra grupper som älskar och behöver någon plats att älska, men naturligtvis också något objekt att älska. Det här är Sverige. Sodom. Vi måste inse detta. Det hjälper inte med försök att uttala sin indignation, eller ge sken av att man är rättfärdig, när man egentligen har sin del i byken. 
Vi kunde gå till historien och ta fram konkreta exempel på hur den här processen pågått och lett fram till katastrof och undergång. Det finns flera exempel än Sodom och Gomorra. Snart kommer också Sverige att höra dit. Det dröjer inte länge. 
Homosexualiteten är, som så många andra ting, symptom. Inte orsaken. Den är ett uttryck för något långt allvarligare. Så länge vi inte inser detta, utan ensidigt försöker bekämpa symptomet, så kommer vi alltid att misslyckas. Diskussionerna blir fullständigt meningslösa. Här är det alltså fråga  om en process. 

När man nu läser en bibeltext av denna karaktär, så måste vi förstå att det här är mer än historia, det är lika mycket profetia: ”Folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.” Det står inte att de homosexuella i Sodom var mycket onda; om det nu fanns genuint homosexuella där. Det var folket. Paulus skriver till Timoteus: ”Men det må du veta att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma, ty människorna skall då vara ... ” Det är alltså inte struktur eller system; det är inte politiska förhållanden eller ekonomi, utan det är människorna som utgör grundproblemet. 
Folket i Sodom var mycket ont och syndigt. Detta var inte något som man kunde testa och mäta med sociologiska eller statistiska instrument. ”Inför Herren.” Alltså är det här frågan om en helt annan dimension som man inte kan mäta med inomvärldsliga instrument. Det är en profetisk genomlysning, en röntgenbehandling av hela samhället. Då detta genomskådande avslutats, då konstateras det att folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren. 
De var inte enastående eller unika, det ser vi ju när vi kommer till Uppenbarelseboken. Fastän man försvann som politisk eller geografisk faktor, så levde man kvar som andlig makt, och utvecklades och fortplantade sig i nya nationer och institutioner. Det här som var relativt regionalt och begränsat, det blir globalt och universellt. Hela jordklotet blir en stad; genomskinlig och mätbar. Det har naturligtvis med olika förhållanden att göra: inte minst kommunikationerna. Hela världen smälter ihop och blir som en stad. 
Därför är det helt korrekt att säga så här. Folket i Sverige är mycket ont och syndigt inför Herren. Vi kan plocka fram många exempel som indikerar att så är fallet. Vi kan ju ta det som kanske mer än något annat skulle vara ett bevis på motsatsen - vårt bistånd. Jag vågar påstå att det markerar lika mycket egoism och materialism som välgörenhet. Så kan vi fortsätta göra analogier, och så upptäcker vi att Sverige är ett kvalificerat Sodom. På det moraliska området, när det gäller samlevnaden, ser vi att alltsammans rasar ihop. Vi befinner oss i en situation där det är mer eller mindre kaotiskt för allt flera människor. 
Det är sådant vi nu med tydlighet kan registrera också med våra fem sinnen - om vi vill använda dem. Den naturliga fortsättningen måste förr eller senare bryta igenom alla fördämningar och spärrar. Herren sa: ”Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår.” Hur mår människorna egentligen? Hur mår folket i Sverige, hur mår barn och ungdom, hur mår de prostituerade, hur mår alkoholister och narkomaner, hur mår de förslavade, hur mår de arbetslösa? Det finns rop som skulle ha trängt igenom och skakat om i alla kyrkliga och religiösa miljöer; de borde vara väckelsesignaler som höll både pastorer och andra vakna natt och dag. De kristna skulle höra signalerna och ta dem till sig och dra de riktiga slutsatserna av dem. 
Vi försöker fixa det här med artificiella metoder. Nu måste vi öka sysselsättningen; in i EU, ordna och fixa någon ny institution för att allt flera människor ska få arbete. Problemet som det egentligen handlar om, är bristen på fördelning av resurserna, det säger bibeln. Fördelningssynderna, den kvalificerade roffarmentaliteten, själviskheten, egoismen, skattesystemet - alltsammans är genomsyrat av materialismen och egoismen. Detta tvingar fram samhälleliga kontrollorgan och tvångsmedel som gör livet allt mer outhärdligt. 
Vad beror det på? Inte beror det på homosexualiteten. Den är ju bara ett straff för en process som under årtionden har indikerat en fortgående och accelererande egoism. Vi har kallat det för tillväxt och denna välfärd har i mycket stor utsträckning inneburit andra folks ofärd. Hur skulle detta få fortsätta? Hela nationen är offer för denna materialism och egoism som föder av sig sådana fenomen som den homosexuella rörelsen, vilken indikerar kultursamhällets snabba marsch mot avgrunden. 
Varför kan inte predikanterna säga det här, och göra någonting som visar att de menar vad de säger? De borde klä sig i säck och aska, och sluta upp att vara alerta, vänliga, trevliga, inställsamma och populistiska. Då vi börjar predika Ordet som det står, blir det reaktion ifrån regering, riksdag och alla andra myndigheter. Då kommer det att bli kalabalik som i Efesus. Men det kommer att leda till de besattas befrielse, de sjukas helande och att de nedtryckta blir upplyfta. Vi får då vara med om upprättelse och gottgörelse för alla de skaror som idag biter sig på naglarna i ångest för att de inte vet vad de ska ta sig till med för att överleva eller härda ut i sin tvårummare. De vet egentligen inte om de orkar betala hyran i nästa månad, för de sitter och väntar på kronofogden för att bli vräkta. Allting är tänkbart i den här miljön, därför att vi blivit offer för vår välfärdsfilosofi som i sig inkluderar allt det egoismen och materialismen står för. 

Ropet från Sodom, det är ropet från de förtryckta, det är ropet från de kränkta, det är ropet från de våldtagna, de våldtagnas offer, alla misshandlade och felbehandlade. Det är ropet från dem som just nu upplever att den förmenta och utlovade välfärden med hast slår över i ofärd för hela nationen. De som har lite mer att ta av, de kommer att klara sig litet längre, men det är bara en tidsfråga innan också de faller ner och upplever avgrundskrafterna och ondskan krypa in under skinnet. 
Herren kommer att sätta stopp för denna fasansfulla utveckling, och han måste göra det. Det är ett uttryck för hans barmhärtighet att hejda den fortsatta utvecklingen. Han har hört och de levande kristna har hört ropet från Sodom och Gomorra, ropet från Stockholm, Göteborg, Malmö; ropet från Sverige. Det blir starkare och starkare, det blir outhärdligt till sist, därför att synden förstärker ropet och gör det alltmer genomträngande. Därför, säger Herren, ”vill jag gå dit ner och se om de verkligen i allt har gjort efter det rop som har kommit till mig. Om så icke är, vill jag veta det”. 
Här är inte fråga om någon utredning, någon doktorsavhandling. Det är Herren som prövar och testar. Det borgar för att slutresultatet blir sanningsenligt. Också vi kommer att ge Gud rätt. Vi kommer att säga: ”Herre, det är en barmhärtighetsgärning att undanröja detta släkte om det inte vill göra bättring och ta emot ditt nådeserbjudande till frälsning.” Vi måste fatta ett beslut och välja om vi ska marschera rakt in i antikrists famn, eller omvända oss till Herren Jesus Kristus och bli frälsta ut ur det kommande totalitära väldet. Måtte vi låta oss frälsas!
*
Tack för en bra artikel som berättar om de sena tider vi lever i men som många tycks undvika att befatta sig med.  /Maria



onsdag 13 juli 2016

The real history of Roman Catholic Church/ Monoteism och Polyteism





The Real History of the evil Roman Catholic Church


En video som är intressant och nödvändig att se om katolicismen! Man tar här upp monoteism och  polyteism och det betyder följande:

Monoteism (av grekiska monos, ensam, och teos, gud) är dyrkan av en personlig gud med förnekande av andra gudars tillvaro, till skillnad från mångguderi (polyteism) och dyrkan av en opersonlig allkraft (panteism).
Vanligtvis förutsätts att den ende guden har skapat världen. Även människan antas ha skapats av den ende guden. I flera monoteistiska religioner sägs människan ha skapats till guds avbild. Här skiljer sig religionerna åt i det att människan antingen anses enbart andligen (i sin själ) vara guds avbild eller också guds avbild till både kropp och själ.
Uppfattningen att gud efter skapelsen agerat i historien kallas teism, medan uppfattningen att han inte påverkat världen efter skapelsen kallas deism. Jämför även panteism, som innebär att världen är Gud och panenteism, som innebär att världen är en del av Gud. Det besläktade begreppet monolatri betyder att ett folk dyrkar en enda gud men accepterar tanken på att andra folk kan dyrka andra gudar. Flera monoteistiska religioner har först genomgått ett tillstånd av monolatri. Polyteism å sin sida är religiösa system med en (vanligen hierarkisk) mångfald av gudar med olika funktioner.
Tidiga monoteistiska religioner, som ursprungligen var monolatriska, är judendomzoroastrism och den soldyrkan farao Akhenatoninförde i Egypten. Om judendomens, kristendomens och islams gud ska uppfattas som samma gud är en kontroversiell fråga. Hinduismen, som egentligen är en samling av närbesläktade religioner med de gemensamma nämnnarna att de uppstått på den indiska subkontinenten och främst har sina anhängare bland dagens indiska folk, definieras ibland som polyteistisk. Många hinduer uppfattar emellertid de många gudarna som manifestationer av den enda guden och ses som medel för att förnimma denna svårgripbara och svårdefinierade gud. [1] Det finns även monoteistisk hinduism där Vishnu betraktas som den ende guden och Krishna som dennes fulländade inkarnation eller avatar. Bhakti är detsamma som villkorslös monoteism.

Polyteism är en gudsuppfattning som går ut på att det finns flera gudar.
En polyteistisk uppfattning kan kombineras med att en av de gudar man tror på är viktigare än de andra, och kallas då monolatri ellerhenoteism. Samlingen av de gudar som finns i en viss polyteistisk religion kallas pantheon. I den polyteistiska föreställningsvärlden är gudarna ofta begränsade i sin makt av de andra gudarna, dödliga kan till exempel söka skydd från en gud hos en annan. Deras vetande är heller inte allomfattande och de är inte allestädes närvarande. Ofta beskrivs dessa gudar ha en fysisk form, innebo en fysisk plats som Olympen och de kan till och med dödas. I polyteistiska myter ingriper gudarna även ofta direkt i människornas värld och ibland avlar de barn med dödliga, se exempelvis Herakles.


Inte sällan samsas en folklig polyteistisk religionsutövning med en panteistisk religionsuppfattning på ett mer filosofiskt eller intellektuellt plan. Så väl inom den antika hedendomen, som inom hinduismen och i traditionell kinesisk kosmologi (exempelvis daoismen) menade den religiösa och intellektuella eliten att de olika gudarna egentligen (liksom allting annat i världen) var aspekter av "det Enda" eller avBrahman eller av Dao.

/Maria/           Min Gud är Gud själv och är Herre över allt och alla.

tisdag 12 juli 2016

The true Christian/ D Wilkerson /De sanna kristna sover inte


The True Christian (David Wilkerson)

Vilka är de sanna kristna? Det får du reda på i Videon. Det gäller att inte 'sova' som kristen utan att olja i sina lampor.
Är du en sann kristen så vet du vad ordet säger-

/Maria

måndag 11 juli 2016

Saliga är de som...Jesu bergspredikan/undervisning som innehöll mer än detta...hunger efter ordet /The sermon on the Mount



JESU BERGSPREDIKAN (Matteus Kap 5-7)
 Salig, välsignad.
Saligprisningarna

1 När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2 Då började han tala och undervisa dem:
3 ”Saliga är de som är fattiga i anden,
för dem tillhör himmelriket.
4 Saliga är de som sörjer,
för de ska bli tröstade.
5 Saliga är de ödmjuka,
för de ska ärva jorden.6 Saliga är de som hungrar 
och törstar efter rättfärdighet,
för de ska bli mättade.
7 Saliga är de barmhärtiga, 
för de ska få barmhärtighet.
8 Saliga är de renhjärtade, 
för de ska se Gud.
9 Saliga är de som skapar frid ,
för de ska kallas Guds barn.
10 Saliga är de som blir förföljda
för rättfärdighetens skull, 
för dem tillhör himmelriket.

11 Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. 12 Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.


*

The Sermon on the Mount
Matthew 5-7
1 And seeing the multitudes, he went up into a mountain: and when he was set, his disciples came unto him:

2 And he opened his mouth, and taught them, saying,

3 Blessed are the poor in spirit: for theirs is the kingdom of heaven.

4 Blessed are they that mourn: for they shall be comforted.

5 Blessed are the meek: for they shall inherit the earth.

6 Blessed are they which do hunger and thirst after righteousness: for they shall be filled.

7 Blessed are the merciful: for they shall obtain mercy.

8 Blessed are the pure in heart: for they shall see God.

9 Blessed are the peacemakers: for they shall be called the children of God.

10 Blessed are they which are persecuted for righteousness’ sake: for theirs is the kingdom of heaven.

11 Blessed are ye, when men shall revile you, and persecute you, and shall say all manner of evil against you falsely, for my sake.

12 Rejoice, and be exceeding glad: for great is your reward in heaven: for so persecuted they the prophets which were before you.



/Maria

söndag 10 juli 2016

Lever man i evighet? Ja de frälsta troende på Jesus gör det, men de andra då? /Saved?




Gud, all sannings källa.



Jag har lagt in en bild där jag sitter och läser i en kristen sångbok. Vinden blåser och tar tag i sidorna och när jag ser det så ser jag hur fort livet går.
Så fort det skrider fram och man kan undra om människor tänker på det. Ja de kan ju tro att de lever i evighet, tiden går ju så sakta för den del. Men den troende vet hur värdefullt livet är och särskilt då livet med KRISTUS!
På denna hemsidan möter du många artiklar om hur stor Gud är och det säger jag igen: Gud är stor, Gud är god, Gud är all sannings källa!

Det står i en av sångerna, VÄCK DE TRÖGA, och jaaa vi vill väcka de tröga, det finns faktiskt tröga troende och det finns de som inte alls vill befatta sig med Guds ord. Men..vi gör i alla fall allt vi kan för att sprida evighetslivet och sanningen!

Blott en kort liten tid lever vi här- det gäller oss alla- men var hamnar man? I himmelen eller i helvetet?Det är dags att tänka över den saken.

/Maria