Vänder man löftena ryggen? Gud har lovat oss en viloplats.
Hebr 4:1-16
Några av de judekristna som detta brev skrevs till var säkert nära att lämna den utlovade vilan i Kristus precis som folket på Moses tid hade vänt löfteslandet ryggen. I båda fallen gällde att ögonblickets svårigheter fick väga tyngre än Guds löfte. Man slutade helt enkelt plötsligt att tro att Gud kunde stå för sina löften. Den dagen vi börjar tro mer på våra egna ansträngningar än på Kristus är vi också i farozonen att vända löftena ryggen. Våra egna ansträngningar räcker aldrig. Det är bara Jesus som kan föra oss ända fram. På Mose tid hade man problem och idag har man problem: man känner till Jesus men man känner honom inte personligen. NU är alltid den rätta tidpunkten att när det gäller att tro på Kristus och gå in i hans vila och få frid med Gud. Om jag hade sett på alla mina svårigheter och inte sett på Jesus och hans nåd hade jag inte haft någon tro som helst kvar, då hade jag aldrig fått veta hur ljuvlig Jesus är och hur han kan bära i och genom allt.
En sabbatsvila för Guds folk
1 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. 2 Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila, och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd. 4 Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. 5 På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila. 6 Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull. 7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan. 8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, skulle Gud inte längre fram ha talat om en annan dag. 9 Alltså finns det en sabbatsvila kvar för Guds folk. 10 Den som har kommit in i hans vila får vila sig från sina gärningar, liksom Gud vilade från sina. 11 Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
12 Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. 13 Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.
Jesus är den fullkomlige översteprästen
14 Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.
Ps 95:11
1 Mos 2:2
Ps 95:8
/Maria
