Ingen annan stad är så ofta omnämnd i Bibeln, från Moseböckerna till NT:s brevväxlingar. Genom sitt geografiska läge - 50 km från Medelhavet och 40 km från Jordan- blev Jerusalem den politiska mittpunkten för de tolv stammarna.
http://gospel.jesuslever.eu/gamla-testamentet-israels-tolv-stammar/
Från början en kananeisk stad erövrades den av David, som genom att ta dit Förbundsarken också gjorde Jerusalem till en nationell helgedom, till vilken varje israelit måste vallfärda.
"Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i mitt minne, huru jag gick med hopen upp till Guds hus under fröjderop och tacksägelse..."
Jerusalem kallas ofta för Sion eller "Sions dotter", då Sion var namnet på bergshöjderna omkring och inom själva staden.
De manliga invånarna kallas ofta för "Sions barn" medan kvinnorna får namnet "Jerusalems döttrar". Stadens enorma betydelse kan man utläsa ur Psaltaren 122:6: "Önsken Jerusalem frid; ja dem gånge väl, som älska dig. Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!"
Efter Davids död blev Jerusalem huvudstad i Juda rike och Juda och Jerusalem nämns ofta samtidigt. Efter Samariens fall i det norra riket blev Jerusalem i än högre grad Palestinas centrum.
Sedan man återvänt från exilen i Babylon fick Jerusalem endast religiös betydelse. När Jesus föds är Jerusalem huvudstad i Juda rike, vilket i sin tur ingår i den romerska provinsen Syrien. Under sin levnad går Jesus många gånger upp till Jerusalem i samband med helger. Det blir också i Jerusalem som Jesu mission når sin fullbordan. Efter det misslyckade upproret mot kejsar Titus lades staden nästan helt i ruiner (70 e. Kr). En av efterträdarna, kejsar Hadrianus, skapade en romersk stad där Jerusalem legat och bannlyste både kristendom och judendom. På Konstantins tid på 300-talet återfick Jerusalem sitt namn, och har behållit det fram till vår tid.
Källa: Bok Bibelns värld C. och M Topelius
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar